rundbågigt fönster uti S. Peder. Detta fönster har således måst igenmuras. En spetsbågig öppning mot östra ändan af sidomuren håller 15.0 i bredd. Denna stora öppning måste ursprungligen inrymt en portal, innan S. Hans tillkommit.
Der finnes alltså östra hälften af S. Peders norra sidomur, som enligt Wallins grundritning haft betydlig utsträckning åt vester samt en motsvarande sidomur åt söder. Att döma af det afstånd, hvilket anges emellan dessa sidomurar, ha kyrkans takhvalf hvilat på en pelarrad i midten. Denne helgedom har förmodligen haft enligt vanlig anordning en ingång å långhusets hvarje sida närmare vestra ändan eller å ett torn derutanför samt fönster åt söder och öster. Således låter det ganska lätt förklara sig, hvarföre östra hälften af S. Peders norra sidomur kunnat med fördel användas till vestra hälften af S. Hans’ södra; ty beggedera ha enligt dåtidens bruk fått behöfliga ingångar och fönster.
Vi vilja nu taga lemningarna af S. Hans uti närmare skärskådande. Vi finna der flere egenheter, som hufvudsakligen härröra från ofvanberörda sammanbyggnad.
Vestra gafvelmuren, hvilken höjer sig föga öfver fönsterbröstningen, förstärkes med en inre sträfpelare, som håller 5.6 i framsprang och 9.7 i bredd och ungefär 50.0 i höjd och som står 16.5 från norra och 43.6 från södra sidomuren. Midt emellan sträfpelaren och södra sidomuren märkas lemningar af en grof inre pilaster. Ett stort fönster har intagit midten emellan sträfpelaren och norra sidomuren och ett sådant har funnits å hvardera sidan om pilastern. Midt emot och 16.6 från sträfpelaren i öster har genom en sednare gräfning nedre delen af en pelare kommit i dagen.
