Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/283

Den här sidan har korrekturlästs
271

Denne pelare, hvilken är fyrkantig med en temligen hög och skråkantig sockel, har åt söder haft en motsvarande, som är bortbruten eller som höljes af murgrus. Pelaren håller ungefär 10.0 i hvarje sida. Nyssåberopade karta af 1646 bekräftar detta förhållande. Deraf inhemtas, att kyrkan, sträckande sig åt öster jemte den äldre hvalfbyggnaden, haft tvenne pelarrader, hvilka motsvarat vestra gafvelmurens sträfpelare och pilaster, och att hon således haft trenne skepp, som varit lika breda och höga.

Af norra sidomuren qvarstår vid vestra ändan en mindre del, hvilken är 8.9 tjock. Å denna del finnes en stor genomgång, som varit spetsbågig. Derutanför märkas ringa lemningar af ett kapell eller ett förhus. Den inre sträfpelaren å vestra gafvelmuren har betydliga lemningar af en förenings- och en kantbåge. Föreningsbågen, hvilken kastar sig från sträfpelaren mot den ofvanberörda grofva pelaren, har varit spetsig och skarpkantig samt 8.8 bred. Ifrån sträfpelaren utgår kantbågen mot en pilaster vid norra sidomurens vestra ända. Kantbågen, som äfven är skarpkantig, håller 4.9 i bredd. Å sträfpelarens södra sida finnes intet spår efter någon kantbåge. Orsaken härtill är troligtvis den, att norra sidoskeppets vestligaste hvalfafdelning uppburit ett torn med gallerier.

Vestra gafvelmuren och norra sidomuren äro 6.0 tjocka och ha lemningar af skråkantiga socklar. Sträfpelaren har djupt karnisade kransar. Öfverblifna hörn af spetsbågiga korshvalf hvila på stora kragstenar, som prydas med dubbla och djupa karniser. Byggnaden är till pelarne och omfattningarna uppförd af huggen, men till det öfriga af tuktad kalksten. Takhvalfven ha