bestått af kalkflisor. Ruinen är flerstädes uppfylld till inemot 8.0 med murgrus, hvadan dess anordning icke kan med någon säkerhet bestämmas, förrän den utgräfves, då några små byggnader måste undanrödjas.
Att den till alla helgon invigda kyrkan bestått af trä och tillkommit kort efter christendomens införande på Gotland 1028 är mer än sannolikt. Lickair den vise lät efter nämnde helgedoms byggnad döpa sig, sin hustru, sina barn och allt husfolk samt uppföra en egen kyrka. Deraf ådagalägges, att christendomen på nämnda ö då var uti sin linda. Det tyckes, som den ifrågavarande kyrkan blifvit vidpass hundra år efter hennes byggnad nedrifven för uppförande af S. Peder. De svaga lemningar, hvilka förefinnas af sistnämnda helgedom, röja stor enkelhet och hög ålder. Det vill synas, som man kort efter anläggning af Wisby undanröjt den kyrkan, hvilken blifvit invigd till alla helgon för att å hennes plats uppföra ett värdigare tempel af sten. Måhända har icke ett sekel förflutit, innan genom starka inflyttningar en ny kyrka blifvit alldeles nödvändig. Det tyckes, som man äfven då velat hålla sig så mycket som möjligt till samma heliga plats och derföre på ofvanberörda sätt uppfört S. Hans. Ehuruväl denne helgedom visar sig påtagligen vara yngre än S. Peder, så röjer dess ursprungliga anordning ren rundbågsstil och den är tvifvelsutan bland de äldsta i Wisby. De tre fönstren i vester ha, såsom stensnitt, listverk och förtagningar tydligen visa, i sednare medeltiden blifvit utvidgade, och ha troligtvis, liksom den vestliga delen af Linköpings domkyrka tillkommit omkring 1350.
S. Hans har enligt Wallins mening varit en sockenkyrka, hvilken tillhört stadens infödda invånare. Af
