murar, och fem bilda portar, af hvilka tre begagnas. De nedersta afdelningarne betäckas med tunn- eller korshvalf, i de öfra ses kragstenar och murhål för bjelklag. De mellersta afdelningarne förete smala, men höga skotthål, som invändigt ha ganska vida smygar. Några skotthål ha i den sednare medeltiden blifvit utvidgade för begagnande af eldvapen. De öfversta afdelningarne skyddas med stora tinnar. Inga lemningar af gamla rösten förmärkas å tornen, af hvilka de öppna sakna, men de slutna ha tegeltak dels med tvenne dels med fyra vattenfall.
Söderport har ett spetsigt korshvalf med vågräta kappor och en stor lågrakspetsig sittnich i hvarje insida, Öster- liksom Norderport betäckes med ett spetsigt tunnhvalf och alla ha ut- och invändigt spetsbågiga öppningar. Norderport har å midten af hvarje insida en fyrkantig pilaster och derpå en grof spetsbåge. Å utsidorna och högt öfver öppningarna finnas framsprång, som innehålla 0.8 breda och 0.5 djupa rännor för att upp- och nedvinda fällgaller. Alla öfra afdelningarne äro utåt rätvinkliga och inåt alldeles öppna. Söderport har till öfra afdelningarna blifvit mycket skadad. Andra afdelningen af Österport innehåller uti södra sidomurens vestra hörn en spis med en ugn och en skorstenspipa. Norderport har i andra afdelningen mot öster inom ringmuren en rundbågig ingång och uti motsatta sidomuren närmare åt söder en mindre spis eller ugn med skorstenspipa. Då dylika eldstäder först omkring midten af tolfte seklet uppfunnits och långt derefter blifvit använda i Norden; så visar det sig, att detta försvarsverk ingalunda kan ha en högre ålder än den, hvilken vi nyligen angifvit. Ett torn mellan Öster- och
