Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/320

Den här sidan har korrekturlästs
308

hvälfd sal, som hade blott tvenne fönster och var mycket mörk. I den ena ändan af salen sågs ett skrifkontor och midt på gafvelmuren i den andra stod en ful spis. Vid ändarna af salen lågo kök, mält- och brygghus samt badstuga. Öfver salen funnos så låga förrådsrum, att man knappt kunde deri gå upprät. På borggården lågo jemte ringmuren korsverkshus, hvilka, ehuru stöttade, voro fallfärdiga, så att ingen kunde med säkerhet bo uti desamma. Kyrkan och kansliet med några andra lägenheter å samma rad voro bäst inrättade. Men det stod icke till att så reparera boningsrummen, att arfprinsen kunde deri logera; helst som det besvärligaste blefve att få dertill passande trappor och ingångar [1].

Wisborg, som uthärdat flere belägringar och aldrig fallit för stormande fiender, blef nästan utan motstånd 1676 uppgifvet till Danskarne [2]. Mot krigets slut 1679 sprängde Danskarne, som ansågo sig ej kunna behålla Gotland, slottet genom anlagda minor. En ritning i halft fågelperspektiv, hvilken är författad af Johan Tideman den 5 Oktober 1679, framställer Wisborgs utseende kort efter sprängningen [3]. Ehuru ritningen saknar konstnärlig förtjenst, så röjer den likväl temlig noggrannhet och är alltså upplysande, helst derå finnes en förklaring. Tornen äro nästan helt och hållet nedsprängda och efter desamma ses stora brecher.

  1. Kortt Relation om Gothlandh och dess Beskaffenheet, i Nya Handlingar rörande Skandinaviens Historia, D. 19. S. 374, 375.
  2. Kort Relation om Gottlandz öfvergång A:o 1676: d: 1: Maij till the Danske och hvad som dervidh passerat, uti Bergman, Diss. De Arce Wisbyensi, P. 6–10.
  3. I Thottiska Samlingen på kongl. biblioteket i Köpenhamn.