sidan 14.0, i andra 15.0 och har inunder källrar samt derpå två våningar och vind. Våningarne betäckas med bjelklag, men vinden med ett spetsigt tunnhvalf, hvarpå taksparrarne hvila. Gafvelmuren, hvilken har ett röste med tinnar, vetter åt S. Hansgatan, och yttermurarne, som äro uppförda af tuktad kalksten, sakna prydnader. Flere dylika boningshus, hvilka intill våra dagar bibehållit sig, ha en ungefär likadan anordning och förtjena ej någon särskild beskrifning.
Å södra sidan om helt nära intill S. Nikolaus ligger ett boningshus, som till den vestra hälften är bredare och lägre än till den östra och består af huggen och tuktad kalksten. Detta hus, hvilket under medeltiden uppstått och länge varit förfallet, har enkefru Carlén låtit med synnerlig omsorg och mycken urskilning återställa. Den vestra hälften sluter sig till den östra, så att den förra har ett, men den sednare två tinnade gafvelrösten med högt kroppåstak. Ingångarne och fönstren förete den sednare medeltidens enklare byggnadssätt. Om den forntida anordningen blifvit till det yttre iakttagen, så röjer det inre nutidens anspråk på beqvämlighet och prydlighet utan öfverdåd. Medaljonger, som blifvit väl inlagda med petrifikater, utgöra ovanliga och intressanta prydnader i rummens djupa fönstersmygar. Man uppkommer på en lätt spiraltrappa till andra våningen, hvilken har en herrlig utsigt öfver en stor del af staden samt stranden och hafvet. Man blir icke minst öfverraskad, när man finner, att ena hälften af byggnaden fått behålla sitt spetsiga tunnhvalf, som ursprungligen utgjort vindens betäckning. Det är i sanning glädjande att se, det en gammal och fast byggnad blifvit så stilmessigt och ändamålsenligt iståndsatt; helst
