Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/381

Den här sidan har korrekturlästs

27

gång med hög tröskel inleder från vester. Den yttre omfattningen är rätvinklig och spetsbågig, men den inre snedsmygig och lågrakspetsig. En fyrkantig ljusöppning åt skeppet är igenmurad. Denna sidobyggnad härrör från samma tid som skeppet och koret, hvilka äro yngre än tornet.

Skeppets och korets sidomurar ha blifvit mycket inåtdragna; emedan de äro ovanligt höga och vidt åtskiljda, och derföre behöfva att på berörda sätt förstärkas till takhvalfvens motståndslinier. Tornets sidomurar ha likaledes fått ganska märkbara inåtdragningar, som i betydlig mån öka dess sammanhållning.

Bildverken å portalerna äro högst ovanligt väl utförda och röja ej mindre god teckning än säker huggning. Alla personerne med undantag af Christus sakna glorior. Bildverken ha till hela hållningen mycken likhet med dem, hvilka finnas å Bro kyrka, och de måste härröra från den sednare medeltiden och måhända från en och samma mästare.

Ehuru tornets nedra afdelning begagnas till magasin, så har en vanprydlig byggnad för detta ändamål blifvit uppförd i vester om och inpå sakristian.

Pa altarbordet, som är muradt och har å midten af framsidan ett fyrkantigt hål, ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. Altartaflan, hvilken består af trä i rococomaner, föreställer uti oljemålning på trä nattvarden och deröfver uppståndelsen. Hela altarprydnaden röjer ett eländigt arbete.

I kyrkan finnes en dopfunt af välslipad kalksten. Foten har en fyrkantig plint, derpå en större rundstaf med skyddsblad och en mindre utan mellangående hålkäl. Mellanstycket är rundt och afslutas med en ring.