Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/389

Den här sidan har korrekturlästs

35

fattningar äro rätvinkliga och lågrakspetsiga. Utvändigt sträcka sig under de nedersta gluggarna skråkantiga indragningar å alla sidor. Vid samma höjd som och lika med kransarna å vederlagen och kolonnerna i de nedersta gluggarna framstå å alla sidor handlister. Kransar saknas i de öfriga gluggarna och således handlister å murarna. Vid röstenas början finnas i hörnen små hålkälade gesimser. Från golfplanen till de nedersta gluggarna räknas 91 höga trappsteg. Tornets hela höjd är således ganska ansenlig.

I kyrkan finnes en rund nästan alldeles förvittrad dopfunt af fin sandsten. Hela höjden utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.2. En grundsten, som tillhört denna dopfunt, står vid vestra kyrkogårdsmuren. Samma grundsten, hvilken är rund och hestår af kalksten, håller 5.5 i tvärmått och 0.9 i tjocklek. Kanten prydes med hålkäl och rundstaf. I midten ses ett hål för uttömning af dopvatten. Midten af öfversidan, som intagits af dopfuntens fot, är grofhuggen, men hela kretsen derutanför slipad.

Om kyrkans ålder saknas underrättelse från medeltiden. Då byggnaden framter rundbågs- med ringa spår af spetsbågsstil, har den troligtvis uppstått kort efter trettonde seklets hörjan.

Att tornet ej tillkommit för inrymmande af ringklockor, synes oss vara uppenbart. De dubbla takhvalfven, de båda gallerierne och de tjugoåtta gluggarne äro väl passande för ett forntidens försvarsverk, men föga för ett klocktorn. Dessutom blefvo ringklockor icke före år 1289 begagnade på Gotland.

Tornet företer flere bukigheler och remnor. Till afhjelpande af dessa skador ha träankaren blifvit in-

3*