Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/390

Den här sidan har korrekturlästs

36

lagda, hvilka å den ena ändan framstå med grofva rötter och å den andra med långa toppar och grofva träkilar. Af kolonnerna i gluggarna qvarstå två åt söder, en åt vester, sex åt norr och tre åt öster. De öfriga kolonnerne äro ersatta med trästycken. De nedersta gluggarnas små bågar beslå af tegelsten, och de ha således blifvit i sednare tid förfuskade. Det är i sanning högst bedröfligt, att en så kostsam och konstrik helgedom som den ifrågavarande skall vida mer genom brist på sakkännedom än på medel gå sin undergång till mötes. Att ofvanberörda träankaren mer skada än gagna, ligger i sakens natur, och att gluggarnas midtkolonner fått genom bristande tillsyn nedstörta, röjer en alltför stor oaktsamhet, ty kostnaden för deras fästande skulle i sanning varit ganska obetydlig. Man har i tornets nedersta afdelning liksom i många sådana på Gotland intimrat ett magasin för spannmål och man har vid skeppets vestra ända uppsatt en lika vanprydlig som onödig läktare.

På norra sidan om och ungefär 100 steg utom kyrkogårdsmuren står uti en åker en spetsbågig inkörsport, hvilken, ehuru förfallen, har lemningar efter nio tinnar. Vederlagen äro hålkälade. Denna inkörsport, som utgöres af huggen och tuktad kalksten, härrör från medeltiden och har tillhört en gård, hvilken för längre tid sedan blifvit flyttad.