Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/412

Den här sidan har korrekturlästs

Fleringe.

Denna helgedom ligger i sydost och nära 2 ½ mil ifrån Hall. Man måste öfver ½ mil återfärdas samma väg, hvarpå man ankommit, innan man vänder mot öster för att efter en ganska stor krok om Kapellshamn uppkomma till Fleringe. Ifrån Hall till Kapellshamn visar sig stora sträckor af jemna kalkhällar i dagen. Trakten är ofruktbar, men lifvas af små furuskog. Den stora hafsviken, hvilken från norr öfver 1 mil inskjuter till Kapellshamn, omgifves af höga temligen branta stränder, som bestå af kalkberg. På vägen ifrån Hall ses Fleringe å andra sidan om hafsviken höja sig öfver furuskogen. Ganska ansenliga backar nedgå till och uppgå från Kapellshamn, hvaraf den innersta sträckan kringfares på en väg, hvilken föga höjer sig öfver hafsvtan. Man har der det bästa tillfälle att skåda, huru hafssvallet under landets långsamma höjning bildat många strandsättningar öfver hvarandra. På dessa afsatser växer barrskog, men intet grässtrå kan der upptäckas. Dessa forntida strandhöjder utgöras af idel rundslipad klapper af kalksten och de likna nästan regelbundna vallar, som beherrska hvarandra. På öfversta höjderna omkring Fleringe bestå åkrarne af sådan klapper och de gödas med tång.

Fleringe kyrka, som är annex till Rute och ligger på en mager högslätt, har ett aflångfyrkantigt skepp ett likadant men mindre kor med sakristia å norra sidomuren och ett fyrkantigt torn i vester. Kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Socklarne å