Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/415

Den här sidan har korrekturlästs

61

och norr 22.4 samt i vester och öster 26.3, har ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor. På midten af vestra sidomuren är en temligen stor ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn. Alla skaften saknas. Hvardera af de yttersta murhörnen har åt ingången en halfkolonn. Grundstenarne, hvilka likna socklarna, prydas med ett helgon och några blad, som alla äro föga upphöjda. Baserne äro attiska med afrundade plinter för kolonnerna, kapitälerne inåtsvängda med stora framskjutande bladknoppar. Poster, hvilka stå på hög tröskel, uppbära en båge, som nederst har två stora platta och deröfver två små halfrunda blad. Tre rullika knoppar äro forstörda. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

En raksluten ingång å södra sidomuren vid östra ändan inför till en trappa, hvilken i densamma uppgår till vestra ändan, der man genom en likadan genomgång inkommer till andra afdelningen. En stor glugg med lågrakspetsig betäckning ger från vester dager i andra afdelningen, som åt öster har en spetsig hjelpbåge, hvilken är lika bred som densamma. Denne båge uppbär östra sidomuren; ty den stöter intill skeppets vestra gafvelröste, som har en raksluten ingång till vinden. Då andra afdelningen icke är afrappad men väl vestra gafvelmuren, så måste tornet vara något yngre än skeppet.

Ifrån den andra afdelningen uppgå stegar till den tredje, hvilken å hvarje sida har två gluggar. En midtkolonn med smalt och högt skaft samt bägarlikt slätt kapital uppbär i hvarje glugg tvenne små spetsbågar. De södra och östra gluggarne ha förlorat sina midtkolonner. De yttre omfattningarne äro skarpkantiga och