62
spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Utvändigt har tornet något nedom första afdelningens slut en skråkantig indragning åt söder och en åt norr och nära inunder gluggarna en sådan å hvarje sida. Tornet uppbär en spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.
Ett muradt altarbord saknar skifva. Der finnes en altarprydnad, hvilken består af trä i rococomaner och innehåller en oljemålning, som föreställer nattvarden. Det hela är uselt både till idé och utförande. En dopfunt i barockstil af fin sandsten saknar all märkvärdighet.
Enligt en gammal förteckning har kyrkan 1252 blifvit uppförd[1]. Skeppet och koret framte äldre temligen rå spetsbågsstil, hvadan nämnda tid för deras uppförande är sannolik; men deremot har tornet, hvars anordning röjer en mera utbildad spetsbågsstil, minst ett halft sekel sednare tillkommit.
I kyrkogårdsmuren åt vester finnes en port, som betäckes med tunnhvalf på vederlag i söder och norr och har i hvarje insida en lång sittnich med lågrakspetsig betäckning. Yttre och inre omfattningarne, af hvilka den förre har hålkälade dynstenar men den sednare saknar sådana, ha 1.0 framsprang och hålla 2.2 i tjocklek. Portens inre bredd utgör 9.2 och dess sträckning tvärs igenom inom omfattningarna 9. 4. Midt öfver yttre omfattningen sitter en liten menniskofigur, som är arbetad af kalksten och blifvit stympad. Porten, hvilken består af huggen och tuktad kalksten, har rösten åt vester och öster samt vattenfall åt söder och norr.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.
