72
äfven ett större sådant. Alla dessa väggskåp ha rakspetsiga betäckningar. På byggnaden, hvilken är uppförd af tuktad med hörnstycken och omfattningar af huggen kalksten, har ett litet boningsrum blifvit i sednare tid uppsatt.
Mynttornet, som ligger 48.0 öster om och ofvanför munkhusel, har varit fyrkantigt och tvifvelsutan haft flere afdelningar öfver hvarandra. Denna byggnad, hvilken bestått af tuktad kalksten och har sin första afdelning öfrig, håller i hvarje yttre sida vidpass 26.0 och i murtjocklek 6.0 samt i yttre höjd 22.0. Samma ruin är till yttre murbeklädnaden nästan helt och hållet förstörd och på takhvalfvet växer ett mångstammigt rönnträd. Invändigt håller denna afdelning, som betäckes med ett tunnhvalf, 14.0 i hvarje sida och 16.0 i höjd. Å vestra sidomuren ses lemningar efter en rundbågig dörromfattning, hvilken för flere årtionden sedan nedfallit. Då munkhuset fått genom sin påbyggnad skydd mot luftens och snikenhetens åverkan, har detsamma långt bättre bibehållit sig än mynttornet, som saknat en sådan.
Det är uppenbart, att begge dessa ruiner varit torn, hvilka väl kunnat tillfälligtvis bebos, men egentligen uppstått såsom försvarsverk. Alltså har samma fästen ingalunda tillkommit för att inrymma fredliga munkar utan fasthellre för att tjena fribytare såsom tillflykts- och förvaringsställen. Det är bekant, att Gotland af ålder haft talrika borgar, och att många sådana blifvit uppförda under konungarne Eriks och Albrekts samt drottning Margaretas oroliga tid och under Fetaliebrödernas grufliga huserande derstädes. Del är likaledes bekant, att härmästaren Konrad von Jungingen och
