Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/432

Den här sidan har korrekturlästs

78

gen finnas tre sådana fönster, af hvilka det mellersta är lika bredt som men högre än de omgifvande, och deras bröstningar äro lägre än det södra fönstrets. Alla fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. Der märkas yttre föga framstående vattenlister, som äro ornamentslösa. I norra sidomuren nära vestra ändan ses ett fyrkantigt väggskåp.

På midten af den sistberörda sidomuren är en tresprångig och rundbågig ingång, hvilken invändigt är något snedsmygig och lågrakspetsig. Denna ingång leder till sakristian, som invändigt håller i söder och norr 18.0 samt i vester och öster 12.5. Ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr betäcker sakristian, hvilken från öster upplyses af ett litet fönster, som till det yttre är snedsmygigt och rundbågigt, men till det inre snedsmygigt och lågrakspetsigt. I vestra sidomuren ses ett rakspetsigt och åt norr ett nyare väggskåp.

Tornet innehåller flere afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 16.9 samt i motsatt riktning 20.1, betäckes med ett spetsigt korshvalf. En ingång på midten af vestra sidomuren har å hvarje sida två murhörn och derinnanför poster. Murhörnen stå på tornets socklar, men posterne på tröskel, och alla ha hålkälade kransar. På murhörnen hvila två spetsbågar, men på posterna en rundbåge, som alla äro skarpkantiga. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen har afdelningens bredd, men är låg med högspetsig betäckning.

I södra sidomuren vid östra ändan inför en raksluten ingång till en trappa, hvilken genomgående densamma vänder sig inuti vestra sidomuren, mot midten