87
kan i byggnadsväg påhittas. Öfver sakristian ligger ett platt trätak. De rundbågiga ingångarne samt de stickbågiga och rakslutna fönstren stå likaledes i den uppenbaraste strid med hvarandra. De runda och halfrunda fönstren äro i högsta grad småaktiga och opassande. Allt vittnar om den nya tidens bedröfliga oförmåga i kyrklig byggnadskonst. Mätning af en slik kyrka lönar ej mödan. Dock bör det nämnas, att hon är temligen stor, men att hon kunnat bli tillräcklig utan att få en så nedtryckt och oharmonisk anordning.
I konsthistoriskt afseende måste det mycket beklagas, att kyrkan, hvars byggnadstid är bestämd, blifvit så behandlad, och att tornet, hvars ursprungliga anordning mycket väl kunnat bibehållas, utan ringaste gagn blifvit vanställdt. Det ligger i sakens natur, att, då en gammal helgedom är alldeles för liten, den måste antingen utvidgas eller ombyggas eller en ny uppföras. Men om såsom här det bästa förråd på sten kalk virke m. m. förefinnes, så kan det ej rimligtvis vara något skäl att rasera en gammal kyrka för att använda hennes materialier till uppförande af en ny. Man besinne, att nedbrytning och förändring af en gammal fast byggnad kostar lika mycket som uppbrytning af ny kalksten i närheten. Detta är så mycket klarare, som gammal kalksten måste väl renhackas för att kunna med någon säkerhet begagnas. Då man uti de allrafleste af Gotlands helgedomar dels intimrat magasiner, dels uppbyggt sådana i förening med desamma, så tyckes man kunnat med något skäl använda den gamla kyrkan till ett sådant ändamål och uppföra den nya några hundra steg derifrån. Tornet hade således kunnat ganska väl användas för inrymmande af ringkloc-
