Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/452

Den här sidan har korrekturlästs

98

Gotland, den öfra uppburit en tredje, som å hvarje sida haft tvenne tvådelade gluggar öfver hvarandra och derpå ett högspetsigt röste med en sådan. Då man betraktar, huru den nedra afdelningen utmärker sig med sirliga rösten, huru sådana saknas å den öfra, och huru tvärtom der förekomma breda och låga öppningar, hvilka betäckas med spirans remstycken; så visar sig, att dessa förhållanden stå högst illa tillsammans. Dock tyckas begge takhvalfven härröra från samma tid; ty den nedra hälften skulle både till galleri och takhvalf förstörts, om hela den öfra nedstörtat. Det är för öfrigt föga sannolikt, det man 1522 haft tillfälle eller skicklighet att återställa detta ovanliga murverk. En sådan förmodan synes mer än trolig, enär åtta rösten kring spiran saknas.

Vi böra ej lemna oanmärkt, att tornets nedra afdelning gifvit sig åt vester, men att dess öfra röjer föga utåtlutning. Således måste denna betänkliga sjunkning tillkommit å den nedra afdelningen, innan den öfra blifvit uppförd. Att detta härrör af dålig byggnadsgrund, ligger i sakens natur. Fyra murstöd, som hålla 9.0 i tjocklek, 18.0 i framsprång och ungefär 20.0 i höjd, äro utan murbruk uppförda mot tornets två vestra samt dess sydvestra och nordvestra hörn. På dessa otäcka murstöd växa flere löfträd. Vestra ingången är, såsom vi omnämnt till det inre igenmurad; ett arbete, hvilket är föga gagneligt, men ganska vanprydligt. Slika förbättringar å en kyrka, som vittnar om ett utbildadt konstnärskap och en ovanlig uppoffring af en landsförsamling, ådagalägga den bedröfliga fåkunnighet, hvartill vårt byggnadsväsende i sednare tid nedsjunkit. Då tornet på berörda sätt gifvit sig och