Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/46

34

under många årtusendens lopp och framstrykande isberg med infrusna större och mindre klippstycken afjemnat och slipat de småningom uppstigande bergssträckorna. Ett litet stycke utanför Söderport i Wisby ses till höger om vägen en stor sandgrop, som är ungefär 20.0 djup. På klippbotten af denna grop märkas flere mer och mindre breda och djupa samt parallela refflor. Ett litet stycke utom Norderport till höger om vägen finnas å en vågrät berghäll ganska många och temligen långa, föga djupa och breda refflor, hvilka äfvenledes äro fullkomligt parallela med hvarandra. Att dessa refflor liksom en mängd sådana på Sveriges fastland tillkommit genom isberg med infrusna större och mindre klippstycken, lider intet tvifvel; ty alla refflor å samma orter sträcka sig i lika riktningar, ifrågavarande refflor sträcka sig från nordost till sydvest. Refflorna utanför Söderport ha, medan ännu Gotland låg temligen djupt under hafsytan, blifvit öfverspolade med en mäktig sandbädd, som för stadens och vägens behof blifvit till större delen bortförd; men refflorna utanför Norderport ha aldrig varit öfverslammade, hvadan de något lidit af vittring och blifvit mosslupna, men de äro likväl för en uppmärksam granskare ganska tydliga. Af den, der icke närmare begrundat hithörande förhållanden, kan med mycket skäl inkast göras, att drifis ej kunnat till ganska många mils sträckning bära så ansenliga rullstenar som de, hvilka förefinnas på Gotland, och att de ej kunnat liksom hyflar i trästycken göra jemna och parallela refflor i berghällar. Härvid få vi genmäla, att sjöfarande i sednare tider påträffat isberg, som, hållande flere mil i omkrets och liggande ända till 200 fot öfver hafsytan och ungefär åtta gånger