Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/465

Den här sidan har korrekturlästs

111

gig och lågrakspetsig. I södra sidomurens östra ända inför en raksluten ingång till en trappa, son i densammas vestra ända inleder genom en likadan ingång till andra afdelningen, hvarifrån en stege vidtager. I andra afdelningen visar sig, att skeppets vestra röste utvändigt fått anputs och att tornet ej har dermed några förtagningar. Således är det förra något äldre än det sednare. Det visar sig jemväl, att andra afdelningen, hvilken föga höjer sig öfver skeppets sidomurar, är afbruten; ty dervarande gluggar, som betäckas med remstycken af en temligen hög åttkantig spira, ha blifvit i sednare tid upphuggna. Detta är så mycket vissare, som tornet 1554 afblåste, då kyrkan mycket skadades [1]. Sedan har tornet, hvilket till en betydlig del gifvit sig, i första afdelningen fått en mycket grof fyrkantig pelare, som intager midten af öppningen åt öster.

Ett muradt altarbord har en hålkälad skifva af slipad kalksten. Dithörande altarprydnad, hvilken är utförd af fin sandsten i rococomaner, föreställer i midten solen öfver moln. Denna altarprydnad är ett eländigt arbete från Carl XII:s tid.

Kyrkan har enligt en förteckning från medeltiden blifvit 1259 uppförd [2]. Då det hela röjer ren spetsbågsstil, tyckes detta byggnadsår vara temligen tidigt. Det vissa är, att skeppet och koret äro äldre än tornet. Ofvananförda runskrift å korets dörrfält är i hög grad märkvärdig. Denna inskrift angifver nemligen kyrkans byggmästare Lafrans Botvidson från Yskilaim såsom Eskelhem fordom kallades. Vi lära således känna en utmärkt byggmästare på Gotland.

  1. Strelow, S. 265.
  2. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.