Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/467

Den här sidan har korrekturlästs

S. Olofsholm.

Från Helgvi färdades vi ½ mil i sydost till Kyllej för att der betrakta de såkallade stenjättarne, hvarom vi uti inledningen ordat. Derifrån inkommo vi på en ganska smal väg till S. Olofsholm, som ligger ungefär ¾ mil i söder från Helgvi. Denne holme kallades fordom Akergarn och är den sydligaste udden i Helgvi socken. Konung Olof sedermera den Helige benämnd flydde från Norge och lade sig med sina härskepp vid Akergarn, der han länge uppehöll sig. Under tiden ditkom Ormika från Heinhem och flere andra mäktige män. Ormika, hvilken blef af konungen omvänd till christendomen, byggde på yttersta udden ett bönhus [1]. Det är otvifvelaktigt, att det bönhus Ormika uppförde, liksom den kyrka Botair af Akebäck byggde i Valls socken och den han sedan lade i Wi, bestod af trä.

Ytterste udden, som uti en sednare tid fått namn af S. Olofsholm, är nära rund och ganska brant åt alla håll och utgör ungefär 500 steg i tvärmått och vidpass 60 fot i höjd och begränsas å landsidan af en liten smal däld, hvars botten höjer sig föga öfver hafsytan. Öfverst på denna kulle, hvilken troligtvis varit för några århundraden sedan kringfluten, ses lemningar af en kyrka, hvaraf den vestra gafvelmuren och de närmaste sidomurarne äro till största delen i behåll. Biskopen Lars i Linköping tillade enligt ett bref af 1246 nunnorna i Solberga kloster vid Wisby allt

  1. Guta Saga 3. Kap.