114
det offer, som främlingar nedlade på S. Olofs altare i Akergarn. Denna stiftelse stadfästades tvenne år derefter af den påflige legaten Vilhelm. Biskopen Henrik i Linköping gjorde häri den ändringen, att det offer, hvilket frambars å nämnda altare dagen före och under Olofsmessan, skulle till den ena hälften tillfalla nunnorna i Solberga kloster och till den andra hälften Helgvis sockenmän för kyrkans underhåll. Sockenpresten i Helgvi skulle årligen få för gudstjenstens förrättande tvenne marker silfver af den odelade summan och en af sockenmännens andel. Vi tro icke med J. Wallin, att sockenpresten i Helgvi förrättat föga mer än två messor årligen i Akergarn; ty det skulle varit en orimlighet att underhålla en kyrka blott för tvenne årliga messor och ännu orimligare att derför ge presten tre marker silfver, som då voro i ett ojemförligt större värde än i sednare tider. Biskopen Nils i Linköping utfärdade 1360 ett bref, hvari helgedomen kallas S. Olofs kapell i Akergarn. Uti samma bref bestämmes, huru de offer, hvilka ges i penningar vax och några andra saker uti stockarna på altarna och taflorna, skola på ett något olika sätt än det sistberörda utgå till nunnorna i Solberga kloster och sockenpresten i Helgvi samt kapellets underhåll.
Kyrkan, som troligtvis uppstått omkring trettonde seklets början, torde kort efter reformationen blifvit öde. Linné säger, att kyrkan varit vidpass 20 alnar bred och 40 alnar lång. De lemningar, hvilka nu äro öfriga, bestå af huggen och tuktad kalksten. Inre bredden utgör 37.6. Östra hälften är jemnad med marken. Ruinen har för några år sedan blifvit förvandlad till ett magasin. På midten af vestra gafvel-
