Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/469

Den här sidan har korrekturlästs

115

muren har varit en ingång, hvaraf den yttre omfattningen är förstörd, men den inre är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver ingången ses en kalkstenshäll, hvarå läses: Konung Olof den Helige från Norrige byggde kyrkan år 1029. Egaren till St. Olofsholm reste denna sten år 1844. Det väcker förundran, att man velat mot medlet af detta århundrade på dylikt sätt vanställa en märkvärdig kyrkoruin och derå anbringa en sanningslös och skrytsam inskrift. Att det skulle varit föga dyrare men mycket beqvämare att uppföra ett magasin vid de boningshus, hvilka ligga ett stycke derifrån, är uppenbart, då godt förråd der finnes på kalksten.

Å södra sidan om icke långt ifrån ruinen ligger ett stort kalkstensblock på marken. Ena sidan af detta block har ett framsprång med en skallik fördjupning, som under regn fylles med vatten. Detta lilla bäcken, hvilket är helt ojemnt och påtagligen en naturlig urhålkning, kallas S. Olofs tvättfat.




8*