djupare derunder, fört klippstycken, hvilka varit vida större än någon rullsten på hela Gotland, och att dessa ismassor ej visat vid den starkaste sjögång den minsta slingring. Den rullsten, som finnes på Gotland, har från ett litet fågeläggs storlek till 6.0 i tvärmått. Vid östra sidan af Bursviken ligger ett flyttblock, hvilket är nära kubiskt och håller ungefär 8.0 i bredd liksom i höjd. Detta flyttblock är det största, som vi funnit på Gotland. All mindre rullsten är mer afrundad än större, förmodligen derföre, att hafvets svall kunnat starkare inverka på den förre än på den sednare.
På Gotland slår en mängd af smala, höga, bergfasta kalkstensblock, hvilka Wallin och efter honom Linné kallat stenjättar. Dessa klippstycken, som dels likna ruiner af fasta borgar och grofva torn dels uppstå såsom starka pelare, äro lemningar af kalkberg, hvilkas lösare delar blifvit af hafvets brytningar bortsköljda. Redan Linné yttrade denna mening, som är mer än trolig [1]. En mängd sådana klippstycken stå å östra kusten vid Kyllej och likaså vid Slitehamn. Dessa klippstycken, hvilka äro mycket oregelbundna, hålla från 15.0 mot 40.0 i höjd. På högra sidan om vägen ungefär 1⁄2 mil från Slitehamn till Gothem står icke långt från stranden en mängd dylika klippstycken, hvaribland ett liknar en pelare, som har en klumpformig fot och en uppåt afsmalnande stam samt ett rundt, bägarlikt kapitäl. Denne pelare, som är ganska smal, håller ungefär 30.0 i höjd. På alla dessa ställen omgifvas berörda klippstycken af små kalkklapper. Å bergshöjden närmare Gothem icke långt från stranden står
- ↑ Linnæi Gothl. resa. S. 218.
