Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/470

Den här sidan har korrekturlästs

Othem.

Från S. Olofsholm togs vägen tillbaka i närheten af Helgvi och derifrån i vester till Othem. Dessa två sistnämnda kyrkor ligga 1 mil ifrån hvarandra. På en långsluttande backe i en temligen fruktbar trakt med omgifvande skog ligger Othem, som består af ett nära fyrkantigt skepp, ett likadant något mindre kor och af ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 29.5 samt i vester och öster 55.5, har höga skråkantiga och rundstafviga socklar. I midten af skeppet står en kolonn, som med motsvarande kragstenar å sido- och gafvelmurarna uppbär fyra korshvalf. Grundstenen är hög och rätvinklig, basen attisk med skyddsblad, skaftet utgöres af hela slipade rundstycken och håller 5.5 i omkrets, kapitälet är lågt och bägarformigt med löfverk samt kransen hålkälad. Kragstenarne, hvilka äro låga, ha hålkälade kransar. På kolonnen och kragstenarna uppstå fyra spetsiga skiljebågar, som alla äro skarpkantiga och 1.0 breda. Kapporna äro spetsiga raka och uppåtgående.

Å den södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång och en motsvarande midt deremot å den norra är igenmurad. Södra portalen, hvari breda poster stå på hög tröskel, har å hvarje sida emellan inre murhörn och yttre smala föga framskjutande pilastrar två kolonner, af hvilka skaften blifvit förstörda. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skydds-