Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/473

Den här sidan har korrekturlästs

119

ningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 18.2 samt i vester och öster 11.9, är mycket låg och betäckes med ett korshvalf, hvilket har rundbågiga och vågräta kappor. I tornbågen, som har afdelningens bredd, står en fyrkantig midtpelare med hålkälad krans, och derpå hvila två låga rundbågar, hvilka uppbära östra sidomuren. Ett litet rundbågigt fönster åt söder har ut- och invändigt sneda smygar.

En raksluten ingång i vestra sidomurens södra ända inför till en trappa, som uppleder genom vestra sidomuren åt norr genom en likadan ingång till andra afdelningen, hvilken har en liten smal raksluten ljusöppning åt söder. Sedan fortsättes trappan i norra sidomuren till ett bjelklag med en liten fyrkantig ljusöppning å södra. Derifrån uppgår en trätrappa till ett annat bjelklag, hvaröfver andra afdelningen har ett vanligt korshvalf.

Från sistberörda bjelklag, som åt vester har en större ljusöppning i latinsk korsform, inför en raksluten ingång till en trappa, hvilken i vestra sidomuren sträcker sig ifrån norr åt söder och derpå några steg från söder åt norr till tredje afdelningen. Der finnas å hvarje sida två mycket stora gluggar, som stå öfver hvarandra. Hvarje röste har tvenne små gluggar, hvilka stå jemte hvarandra och tillsammans ha lika bredd som hvardera af de nedra. Alla yttre omfattningarne äro rätvinkliga, och de stora äro lagspetsiga, men de små rundbågiga. Inre omfattningarne äro snedsmygiga och lågrakspetsiga. Smärta och höga midtkolonner i de stora gluggarna uppbära små rundbågar. Kolonnerne ha bägarlika baser och kapitäler samt hålkälade kransar. Yttre omfattningarnas dynstenar äro äfven hålkä-