Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/474

Den här sidan har korrekturlästs

120

lade. Flere kolonner ha förkommmit, och deras ställen intagas af grofva fyrkantiga pelare. Några mindre bågar ha blifvit ombyggda med tegelsten.

I kyrkan står en mycket förvittrad dopfunt af fin sandsten. Dopfuntens hela höjd utgör 2.3 och skålens yttre tvärmått 2.6.

Skeppets södra sidomur har på midten fått ett ofantligt murstöd. Man har öfver skeppet inlagt två grofva träankaren, som å den södra sidomuren ha storgreniga rötter och å den norra långa klotsar. Man kan icke tänka sig något mer ändamålsvidrigt och vanprydligt sätt att sammanhålla en urgammal och konstrik helgedom.

Enligt en förteckning från medeltiden skall kyrkan 1211 tillkommit [1]. Här har troligtvis funnits en äldre kyrka, då den nuvarande kan svårligen härröra från början utan från slutet af trettonde seklet; ty hon röjer väl till tornet och norra portalen äldre öfvergångsstil, men för öfrigt sednare spetsbågsstil.

En stor port å kyrkogårdens södra sida har spetsigt tunnhvalf och en lång och lägrakspetsig sittnich i hvarje insida. Yttre omfattningen, hvilken är tunn och föga framspringande, prydes i yttre kanterna med små svagt uthuggna rundstafvar och den har karnisade dynstenar. Inre omfattningen, som äfvenledes är tunn och föga framstående, har trestafviga dynstenar och derinnanför rätvinkliga hörnsprång med likadana dynstenar. Porten består af huggen och tuktad kalksten.

Sydost ¾ mil från Othem ligger i dithörande socken Slitehamn, hvilken sträcker sig i söder och

  1. Script. Rer. Dan. T. VII P. 313.