121
norr och är öfver ¼ mil bred och dubbelt så lång, och har intill våra dagar varit ansedd för den bästa på Gotland. I midten af inloppet åt söder framstår Enholmen, en kalkklippa, som i vester och öster håller 1550 samt i söder och norr 2000 och i höjd ungefär 50 fot. På Enhohlmen anlade Carl Gustaf 1653 en fästning, hvilken fick namn af Carlsvärd och var ännu 1788 i behåll, då den blef efter krigets utbrott mot Ryssland helt och hållet raserad. Majoren G. Carlbom har, såsom det tyckes, kort före fästningens rasering granskat och aftecknat densamma [1]. Enär de underrättelser, som både äldre och nyare författare gifvit om detta försvarsverk, dels äro högst onöjaktiga dels oriktiga, så vilja vi i korthet beskrifva detsamma.
Carlsvärd utgjordes af fem smala och spetsiga bastioner, hvilka sammanbundos med fem raka kurtiner. Alla bastionerne hade olika storlek och alla kurtinerne olika längd sinsemellan. Alltså var femkanten oregelbunden. Södra bastionen kallades Klingan, sydvestra Fästet, nordvestra Knappen, nordöstra Doppskon och östra Baljan. På midten af vestra liksom af sydöstra och nordöstra kurtinen fanns en port. Utanför bastionerna och kurtinerna sträckte sig slutvärn. Fästningen, hvars största bredd i söder och norr liksom i vester och öster utgjorde föga öfver 1200 fot, bestod af fasta murar, som voro beklädde med huggen kalksten. På södra udden lågo två vallar af klappersten och till desamma ledde från slutvärnen löpgrafvar. På södra udden funnos äfven två stenbrott. Utanför syd-
- ↑ Carlsvärds fästning å Enholmen recognoserad och ritad af G. Carlbom. I Kongl. Krigskollegii arkiv.
