Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/478

Den här sidan har korrekturlästs

Boge.

I sydvest ½ mil från Slitehamn ligger Boge, som är annex till Othem, å en lågslätt. På en ganska smal temligen lång landtunga, hvilken åtskiljer saltsjön å venstra och insjön Bogevik å högra sidan, går vägen öfver flere små broar, som ligga helt nära hvarandra. Den närboende allmogen har för nära två sekler tillbaka genom några grafvar, hvilka äro ungefär 6.0 djupa och 12.0 breda samt 30.0 långa, sänkt insjön till lika vattenhöjd med hafvet. Dessa grafvar kallas sju strömmar, ehuru blott vatten finnes i tre till fyra. I förhållande till hafvets stigande eller fallande in- eller utflyter vatten i eller från insjön. En del saltsjöfisk, som söker sött vatten. plägar under in- och utgående der tagas med håfvar.

Kyrkan utgöres af skepp och kor med sakristia vid norra sidomuren samt af torn i vester, hvilka alla äro nära fyrkantiga. Hela byggnaden består af huggen och tuktad kalksten. Ehuru tornet till stor del nedrasat och skeppets takhvalf instörtat, så kan kyrkans anordning på det närmaste uppgifvas.

Skeppet, som invändigt håller i bredd 33.8 och i längd 38.0 samt i murtjocklek 5.0, har skråkantiga socklar. I skeppet stod en midtkolonn, hvilken tillika med prydliga kragstenar och hålkälade kransar å sido- och gafvelmurarna uppbar fyra korshvalf, som hade tvåsprångiga skiljebågar och voro under slutstenarne 36.0 höga. Grundstenen var fyrkantig med hålkäl och små skyddsblad, derpå stod en attisk bas med yfviga