Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/48

Den här sidan har korrekturlästs
36

till höger om och jemte vägen ett klippstycke, hvilket nederst håller 5.0 i tvärmått och 15.0 i höjd. Derjemte finnes en större grop, hvarur små kalkklapper blifvit hemtad till väglagning. Der visar sig på det tydligaste, att detta klippstycke, som, ehuru bergfast, kan lätt anses för en bautasten, består af en tätare kalksten än den, hvilken deromkring blifvit söndermalen och utsköljd. Liksom på många andra ställen bestå kringliggande åkrar af idel fin kalkklapper, så att intet enda mullkorn deremellan skönjes.

Hilfeling berättar, att jemte hafsstranden vid Liekershamn i Stenkyrka socken ses en kalkklippa, hvilken 36.0 till 40.0 hög kallas Jungfrun och liknar en qvinna, som håller ett barn på armen. Samme fornforskare förmäler, att på norra sidan af Fogelhammar i Ardre socken utskjuter en klippudde österut i hafvet. Af många klippstycken, hvilka ha likhet med men mindre smärthet än stenjättarne vid Kyllej och Slite, äro de ansenligaste 16.0 till 18.0 höga. Han tillägger, att då hafvet med häftighet bryter emellan dessa klippstycken, så höres brusningen 3 till 4 mil. Enär alla de ofvanberörda stenjättarne ej kunnat på flere århundraden hinnas af hafvets brytningar, får man här skåda, huru de väldiga vågorna utarbeta dylika stenstoder.

Det saknas ej exempel derpå, att pelarlika klippstycken af gråberg blifvit tilldanade genom hafvets inverkan. Helt nära norra ändan af Bornholm står på den såkallade Lyseklippen, som är ett litet skär, en pelare, hvilken utgöres af oregelbundna gråstensblock, som ligga öfver hvarandra. Denne pelare håller 2.0 till 3.0 i tvärmått och 15.0 till 16.0 i höjd. På samma skär har för hundra år sedan stått en likadan