Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/481

Den här sidan har korrekturlästs

127

hörnen skarpkantiga spetsbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Öster om ingången finnes ett enkelt fönster. Å altarväggen ses tre sådana, af hvilka det mellersta är något bredare och högre än de omgifvande. Alla fönstren äro spetsbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga. Altarbordet är muradt och skifvan derpå är hålkälad och består af slipad kalksten. I södra sidomuren märkes ett och i norra två väggskåp.

Norra sidomuren har en rätvinklig och raksluten ingång till sakristian, som invändigt håller i söder och norr 10.2 samt i vester och öster 13.8. Sakristian, hvilken har skråkantiga socklar, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Der märkes ett utvidgadt fönster åt öster och ett fyrkantigt väggskåp åt vester och ett sådant åt norr.

Tornet, hvars socklar äro skråkantiga, har blott första afdelningen öfrig. Lemningar visa, att första afdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 15.8 samt i vester och öster 18.0, haft ett högt korshvalf. En ingång på midten af vestra sidemuren är utvändigt rätvinklig och rundbågig, men invändigt snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver ingången finnes ett mindre fönster, hvilket är rundbågigt samt till det yttre och inre rätvinkligt. Åt öster visar sig en bred och hög genomgång med spetsig betäckning och hålkälade dynstenar. En raksluten ingång i afdelningens nordöstra hörn uppleder genom den norra och sedan till en del genom den vestra sidomuren. Det öfriga har nedfallit.

Tornet och skeppet äro icke samtidiga; ty de sakna förtagningar med hvarandra. Då tornets två