Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/482

Den här sidan har korrekturlästs

128

östra hörn bestå af huggen, men skeppets vestra gafvelmur af tuktad kalksten, så tyckes det förra vara äldre än det sednare. Härvid kan likväl anmärkas, att, enär första afdelningen saknar egen bågöppning åt öster men har en sådan å skeppets vestra gafvelmur, tornet möjligtvis uppstått mot medeltidens slut, då rundbågen ej sällan utträngde spetsbågen. Det synes dock vara sannolikast, att en dervarande tornbåge blifvit vid skeppets ombyggnad bortbruten, hvadan östra tornmuren fått hvila på en vanlig hjelpbåge. Om kyrkans ålder saknas uppgift från medeltiden. Då vi icke veta, hurudana tornets öfra afdelningar varit beskaffade, så vilja vi icke yttra oss rörande tiden för detsammas tillkomst. Koret och sakristian äro hållna i äldre, skeppet deremot i yngre spetsbågsstil, och de förra härröra, såsom det tyckes, från början, men det sednare från medlet af fjortonde seklet.

Tornet, som till murarna haft ansenlig höjd och derpå en spetsig spira, höll enligt uppgift från marken till spetsen 192.0. Murarne, hvilka fått flere remmor, hade genom inläggande af grofva träankaren blifvit mycket mer försvagade. Under natten till den 23 December 1857 skakades den höga spiran af en häftig storm, så att en stor del af vestra liksom af norra sidomuren nedrasade, men likväl qvarstod spiran på trenne hörn, hvadan skeppet och koret befunnos oskadade [1]. Sedan man börjat med kyrkans iståndsättning, som 1860 pågick, så yppade sig genom grof fåkunnighet ett bedröfligt förhållande.

Några få år före denna händelse blef författaren

  1. Post- och Inrikes Tidningar N:o 17. 1858.