Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/504

Den här sidan har korrekturlästs

150

Skeppet koret sakristian och tornet, hvilka äro samtidiga, förete äldre öfvergångsstil. Härvid måste dock märkas, att skeppets två takhvalf liksom dess sydöstra fönster framte en utbildad spetsbågsstil. Detta förhållande låter på följande sätt förklara sig. I skeppet har fordom stått en midtkolonn, som uppburit fyra korshvalf, hvarefter kragstenar å båda sidomurarna och öfver triumfbågen ännu qvarsitta. I tornet förvaras en grundsten och en bas, hvilka troligtvis tillhört den midtkolonn, som stått i skeppet. Grundstenen, hvilken är skråkantig, håller 2.2 i hvarje sida. Basen är attisk med skyddsblad, och öfre toren prydes med en fasettstaf. Plinten håller i hvarje sida 2.1. Skeppets sidomurar ha ingalunda varit beräknade på uppbärande af så vidspända takhvalf som de nuvarande, hvadan skiljebågen brustit, så att den måst understödjas med en tjock bjelke under ett groft tvärträ. Man har naturligtvis borttagit de fyra korshvalfven och midtkolonnen för alt ge det hela en rymligare och lättare anordning. Det är påtagligt, att skeppets sydöstra fönster, som röjer ren spetsbågsstil, blifvit vid takhvalfvens ombyggnad förändradt för att få mera belysning. Här bör jemväl anmärkas, att i tornbågen ligga skråkantiga grundstenar, på hvilka en midtpelare eller midtkolonn uppburit tvenne bågar såsom stöd för östra tornmuren.

Enligt en sägen skall tornet varit ungefär 25.0 högre. Denna uppgift är i betraktande af tornets ovanliga omfång mycket sannolik. Tornets nuvarande gluggar, som äro simpelt rundbågiga, ha naturligtvis varit lågspetsiga och tvådelade, och der måste å hvarje sida funnits tva par sådana öfver hvarandra, samt fyra rö-