Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/505

Den här sidan har korrekturlästs

151

sten och i hvartdera tre gluggar. Uti kyrkogårdens nordöstra hörn står en utkastare eller takränna af kalksten. Rännan är till en tredjedel fyrkanlig sedan lik en man, hvilken håller henen i kors och omfattar med venstra handen en stång och tager med högra om sin gapande mun. Hela rännan, som är urhålkad i mannens rygg och nacke, håller 5.0 i längd. Å flera kyrkor på Gotland finnas dylika rännor i röstenas vinklar, hvadan den nyssberörda troligtvis tillhört det ifrågavarande tornet, hvars öfversta del blifvit nedbruten. Denna vandalisering kan, såsom de vanställda gluggarne och den högst opassande spiran ådagalägga, icke med skäl sättas längre tillbaka i tiden än högst halftannat sekel.

En port i kyrkogårdens östra sidomur har tunnhvalf och inuti hvarje sida en stor lågrakspetsig sittnich. Yttre liksom inre omfattningen är spetsig något framspringande och rätvinklig med hålkälade kransar. Porten består af huggen och tuktad kalksten.

I Lokrume socken ungefär ¼ mil i nordost från kyrkan af samma namn är gården Lauks belägen å en högländ och skoglös trakt. En myckel smal och föga behaglig väg uppför öfver nakna berghällar och magra marker till denna gård, som förtjenar att besökas af en byggnadsforskare.

Å nämnda gård ligger ett aflångfyrkantigt hus af tuktad kalksten med hörnstycken och dörromfattningar af huggen sådan. Byggnaden, hvilken sträcker sig i söder och norr, är tvenne våningar hög och murarne 5.0 tjocka. Nedra våningen, som fördelas af en ursprunglig tvärmur i tvenne särskildta rum, betäckes med två korshvalf, hvilka ha rundbågiga och rakt upp-