159
nära samtidig och bör icke utan grundliga skäl betviflas. Men enär tornet företer ren rundbågsstil, och alltså tillkommit före skeppet och koret; så måste nämnda byggnadsår gälla för det förra, ty de sednare röja en nyare anordning. Vi skola i korthet redogöra för denna vår öfvertygelse.
Hvarje byggnadskunnig inser vid kyrkans genomskådande, att der måste funnits ett mindre skepp och kor, innan de nuvarande blifvit uppförda. Efter det ursprungliga korets bortbrytande har skeppet qvarstått och det nya koret fått åt vester en triumfbåge på ett afstånd af ungefär 18.0 från skeppets östra gafvelmur. Nedan ha skeppets sidomurar blifvit så utdragna, att de bildat hörn vid korets vestra gafvelmur. På sådant sätt har skeppet fått en förlängning åt öster. Derefter har en kolonn blifvit uppsatt midt framför och nära intill den gamla triumfbågens östra sida. På denna kolonn och motsvarande kragstenar å förlängningens sidomurar och korets vestra gafvelmur ha tre skiljebågar blifvit spända och två korshvalf derpå inslagna. I Vallstena märkes en likadan förlängning som denna, och der visar sig, att man ärnat efter samma plan som i Fole företaga skeppets ombyggnad. Man har nemligen i sistnämnda kyrka ungefär ett halft sekel efter berörda utvidgning helt och hållet nedrifvit skeppet och ombyggt detsamma i öfverensstämmelse med gifven plan. På dylikt sätt har en ny kolonn tillkommit i vester, hvilken med motsvarande kragstenar å sidomurarna och vestra gafvelmuren fått fyra skiljebågar, så att den östra hvalfafdelningen kunnat sammanbindas med den mellersta och vestra. För att fulltyga, att det tillgått på berörda sätt, böra ännu
