Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/514

Den här sidan har korrekturlästs

160

några skäl andragas. Förlängningens sidomurar ha före uppförande af mellersta och vestra hvalfafdelningen gifvit sig 0.5 utåt, emedan de till betydlig del stått utanför skeppets och således saknat behöfliga förband med desamma. Den mellersta och vestra hvalfafdelningens sidomurar ha åt öster vackra framspringande hörn af huggen kalksten och stå alldeles lodräta. Härtill kommer, att förlängningens socklar äro, såsom vi ofvanföre sett, fullkomligt lika med korets, men att det ombyggda skeppets äro helt olika. Ej mindre skiljaktigheter råda mellan den östra hvalfafdelningens enkla och rundbågiga fönster och den mellerstas tvådelade och spetsbagiga. Likaledes märkes, att flere olikheter finnas emellan den östra och den vestra kolonnens fotställning, och att den förres skaft är tjockare och blott hugget, men den sednares smalare och slipadt. Här bör jemväl erinras, att korets södra fönster är rundbågigt och dess östra lågspetsiga. Dessa missförhållanden härröra deraf, att koret och förlängningen äro hållna i äldre men den mellersta och vestra hvalfafdelningen i yngre spetsbågsstil. Bågöppningen å skeppets vestra gafvelmur står både till hållning och storlek i den uppenbaraste strid med tornbågen, och skeppets högspetsiga vattentak bortskymmer den östra torngluggen. Detta ådagalägger, att man vid skeppets ombyggnad påtänkt framdeles uppföra ett vidare och högre torn, hvarifrån blotta bågöppningen å skeppets vestra gafvelmur skulle begagnas till genomgång.