Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/522

Den här sidan har korrekturlästs

168

gigt, det östra qvadratiskt och rätvinkligt. I midten af korets gafvelröste nära spetsen ses en snedsmygig och rundbågig ljusöppning.

Å norra sidomuren är en ingång till sakristian. Ingången, som är rätvinklig och rundbågig, saknar alla prydnader. Sakristian, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 10.7 samt i vester och öster 11.6, betäckes med ett korshvalf, som har rundbågiga föga uppåtgående kappor och ovanlig höjd. Socklarne äro skråkantiga och lika höga som korets. Ett litet smalt fönster å östra sidomuren är till det yttre snedsmygigt och spetsbågigt, men till det inre snedsmygigt och rakbetäckt. Ett litet rundt fönster åt norr har utvändigt skarpkantig omfattning med strållika inskärningar rundt omkring densamma, och dess inre omfattning är rätvinklig och lågrakspetsig. I den södra muren nära vestra ändan märkes ett fyrkantigt väggskåp och i den östra vid norra ändan finnes ett något mindre sådant.

Tornet inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 37.9 samt i vester och öster 12.3, har således i den förra riktningen lika stor sträckning som skeppets hela bredd, men har deremot i den sednare blott en tredjedel af samma sträckning. Åt öster öppnar sig första afdelningen med två höga spetsbågar, som uppbäras af en fyrkantig midtpelare samt grofva pilastrar å södra och norra sidomuren. Pelarens sockel utgöres af en grund hålkäl och derpå en ganska liten rundstaf. Midt öfver hvardera af dessa bågar, som ha hålkälade och rundstafviga dynstenar, kastar sig från vester till öster en 4.0 bred spetsbåge. Mellan sist-