Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/526

Den här sidan har korrekturlästs

172

dom 1297 uppstått[1]. Nämnda byggnadsår är, åtminstone hvad tornet beträffar, ingalunda för gammalt. Vi böra dock tillstå, det vi icke trott, att äldre öfvergångsstil blifvit så sent använd på Gotland; men i sådant fall måste de kyrkor. hvilka förete en långt yngre byggnadsart, icke ha före utan efter berörda tid tillkommit.

I skeppets södra sidomur ha flere stycken af grunda rundbågsgesimser blifvit utvändigt inmurade. Högt öfver ingången ses en stor drake med trebladig stjert och utslagna vingar sträcka sitt hufvud åt vester. Denne drake har 1863 blifvit öfverrappad. Såväl bågstenarne som draken ha naturligtvis vid en större eller mindre ombyggnad ditkommit. Portalen och fönstret å skeppets södra sidomur röja utbildad spetsbågsstil, då deremot portalen å dess norra är hållen i enkel rundbågsstil. Att socklarne å sidoqvadraterna likna skeppets, men att deremot socklarne å mellanqvadraten ha en helt annan anordning, tyckes jemväl antyda en ombyggnad. Vi vilja derföre taga dessa förhållanden i närmare skärskådande.

Att de spetsbågar, som uppbära tornets östra sidomur, äro ursprungliga, kan icke betviflas, ehuru de tillhopa i söder och norr äro vida bredare än andra afdelningens östra sidomur. Såsom en egenhet bör här anmärkas, att mellan- och sidoqvadraterne icke ha några förtagningar med hvarandra. Likväl måste både mellan- och sidoqvadraterne på en och samma gång tillkommit, enär andra afdelningen, hvilken röjer ren rundbågsstil, ej kunnat i annat fall uppföras. Alltså

  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.