Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/529

Den här sidan har korrekturlästs

175

frodigt gräs två rönnar och en oxel. Ankarstänger äro nyligen inlagda, och de lika onyttiga som vanprydliga träankarne och murstöden äro borttagna.

Utanför tornets nordvestra hörn låg en fyrkantig brunn, som slutade sig intill grundstenarna. Brunnen, hvilken var kringmurad med tuktad kalksten och höll 4.0 i hvarje sida och 10.0 i djup, blef 1862 igenfylld. Tvifvelsutan har brunnen tillkommit för att derur hemta dop- tvagnings- och vigvatten. Det är märkligt, att ingen annan af Gotlands talrika kyrkor har en sådan brunn.

Kyrkogårdsmuren har å norra sidan en ansenlig port, som består af huggen och tuktad kalksten. Porten betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster och prydes till det yttre och inre med rundbågiga och välarbetade omfattningar, hvilka äro tvåsprångiga och ha socklar med blotta skråkanter samt kransar med en hålkäl mellan två rundstafvar. Porten har uti hvarje insida en lågrakspetsig sittnich. Ett kroppåstak med vattenfall åt vester och öster sluter sig till rösten i söder och norr.

Då man färdas från Wisby, står ½ mil derifrån ett ringkors i Endre socken i skogen 500 steg till venster om vägen och ett litet stycke från det ställe, hvarest den fordom framgått. Detta kors, som utgöres af kalksten, är till stammen lika bredt som tvärsöfver ringen och har hvarken framskjutande armar eller öfverstycke. Stammens och ringens förening prydes å hvarje sida med en hålkäl och en rundstaf. Samma kors, hvilket framtill företer en vanlig kalk och deröfver en korsprydd hostia, håller 2.0 i bredd och 8.0 i höjd. Strelow berättar, att en kyrkoherde Jörgen i