1747 fördelades landet i norra och södra befallningen, af hvilka hvardera består af tio ting.
I Gotlands vapen, som betäckes med greflig krona, bär ett hvitt lam en korsprydd fana i rödt fält. Detta vapen är tvifvelsutan en efterbildning af landets urgamla sigill, hvari ett lam med korsprydd fana föreställes. Ön innehåller med inberäknande af Wisby 44 pastorater samt en stads- och 91 landskyrkor utom många ödelagda helgedomar. Gotland, som med tillhörande öar och holmar utgör ett län, har en landshöfding och en biskop. Å ön finnas en domsaga och ett fögderi i hvardera befallningen. Der märkas enligt gammal författning tre prosterier nemligen norra, medel och södra kontraktet. Landet har 2 kompanier indelta båtsmän tillsammans 260. En nationalbeväring blef 1810 inrättad. Hela manliga befolkningen är förpligtad att från 15 till 50 år med undantag af embets- och tjenstemän utgöra denna beväring, som består af artilleri, jägare, infanteri och pikförare och är indelad i 3 bataljoner och 21 kompanier samt Wisby stads bataljon. Hela styrkan utgör vidpass 10,000 man.
År 1754 uppgick folkmängden till 25,298 och 1810 till 32,607 med inberäkning af Wisby invånare 3,577 [1]. Enligt den statistiska centralbyråns uppgift besteg sig folkmängden den 31 December 1861 till 50,924 med inberäknande af 5,732 för Wisby. Folkmängden har således föga mer än fördubblats under något öfver ett sekels förlopp. Gotlands hufvudnäringar äro åkerbruk, boskapsskötsel, kalkbränning och binäringar sjöfart, fiske, själ- och sjöfågelfångst samt
- ↑ Djurberg, Geografiskt Lexikon öfver Skandinavien.
