176
Endre 1336 hemridit från Wisby och blifvit under vägen, medan han talat med sin klockare, ihjelslagen af en örn, och att ett stenkors, som der blifvit uppsatt, ännu gvarstar[1]. Om en sådan tilldragelse ej inträffat och i sägen bibehållit sig, så hade troligtvis denne författare icke framkommit med samma berättelse. Det tyckes, som nämnde kyrkoherde lemmnat hästen åt klockaren och aflägsnat sig något från vägen. Om den olycklige mannen varit såsom de andlige på den tiden å hjessen kringrakad, eller om han varit skallig och aftagit hufvudbonaden för att svalka sig eller nedsatt sig för att hvila, så har örnen möjligtvis trott honom vara ett lätt rof och så inslagit klorna, att den ej löskommit och ihjelslagit honom med ett häftigt flaxande.
- ↑ Strelow, S. 161.
