Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/538

Den här sidan har korrekturlästs

184

Om icke nämnda lustställe blifvit på det ståtligaste beskrifvet, så skulle vi ingalunda förspillt någon tid med beseende eller omtalande af detsamma[1]. Vi ha emellertid intet skäl att ångra vårt besök å Jacobsberg; vi ha nemligen der fått på det solklaraste se, huru en skrytsam fåfänga inom få årtionden kan snarare lända en bortgången till åtlöje än beundran. Det är alltså en varning isynnerhet för fåvitska och flärdfulla personer att betrakta Jacobsberg. Oss intresserade framförallt att se, såsom vi tyckte, ställets mest framstående egenhet nemligen en orklös gubbe, som skådat detta lustställes ganska kostsamma anläggning och alltsedan dervid haft tillsyn och nu vandrade vid dess ruiner. Gubbens vemodiga berättelse om denna skröpliga herrlighet och om detta snöpliga förfall var isanning lärorik.



  1. E. Tuneld, Geografi öfver Sverige, åttonde Upplagan, 3. B. S. 1105, 1106.