Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/541

Den här sidan har korrekturlästs

187

stege genom ett hål i takhvalfvets vestra kappa, har på midten af södra sidomuren en liten ljusöppning och på midten af vestra något högre upp en liten rund sådan. Det visar sig påtagligen, att det hål, hvarigenom man uppkommer tll andra afdelningen, är en vårdslös uppbrytning, som härrör från en sednare tid. Det tyckes, som en trappa uppgått genom södra sidomuren och blifvit igenmurad.

Från den andra afdelningen uppleder en stege till den tredje. Der märkas två gluggar å hvarje sida. En midtkolonn i hvarje glugg uppbär tvenne små rundbågar. Kolonnerne ha hålkälade baser och likadana kapitäler i omvänd ställning. Skaften, hvilka äro smärta, qvarstå åt vester norr och öster, men deremot ses trästycken åt söder. De yttre omfattningarne, som äro rätvinkliga och rundhågiga, ha alla blifvit något förbättrade med tegelsten. De inre omfattningarne äro rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornet, hvilket har inåtdragna sidomurar, uppbär en spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.

I kyrkan står en kalkformig dopfunt af kalksten. Foten är rund och hålkälad. Mellanstycket har öfverst en ring. Skålen är nära halfklotformig med sexton kanter, af hvilka hvardera prydes med ett vanligt blad. Kring brädden ses en fasettstaf. Hela höjden utgör 3.3 och skålens yttre tvärmått 3.2.

Skeppet koret och utsprånget äro samtidiga och tornet är något yngre. Öppningen emellan skeppet och tornet tillhör det förras vestra gafvelmur, hvarmed det sednare saknar förtagningar. Då likväl östra tornmuren hvilar på vestra gafvelmuren, så ha bådadera behöfliga samband med hvarandra. Enär skeppet icke