Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/555

Den här sidan har korrekturlästs

201

gar efter hålkälade vederlagskransar. Utanför tornbågen finnes en något bredare och spetsigare båge, som 1.2 tjock tillkommit för uppbärande af skeppets vestra gafvelröste.

Då uppgången i norra kormuren till takhvalfven och derifrån till andra afdelningen varit alltför obeqväm, har i sednare tid en trätrappa blifvit uppdragen till första afdelningen och tunnhvalfvet deröfver genombrutet. I andra afdelningen finnes på midten af östra sidomuren en stor glugg, hvilken föga höjer sig öfver tornets tunnhvalf och skeppets korshvalf. I denna glugg, som tjenar til genomgång mellan andra afdelningen och vinden, har en midtkolonn uppburit tvenne små rundbågar, af hvilka tydliga lemningar äro öfriga. Den östra omfattningen är rätvinklig och rundbågig, men den vestra, som äfven är rätvinklig, har skadad betäckning. Å hvardera af de tre öfriga sidomurarna märkas vid lika höjd spår efter en lika stor igenmurad glugg, hvaröfver en liten raksluten ljusöppning tillkommit.

Ifrån den andra afdelningen uppgå stegar till den tredje, som å hvarje sida har två stora gluggar, af hvilka hvardera haft en midtkolonn, som uppburit tvenne små trebladiga spetsbågar. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, de inre rätvinkliga och stickbågiga. Å hvarje sida höjer sig ett spetsigt röste med en likadan glugg som de nyssberörda. Den vestra sidomurens södra och den norras begge gluggar äro oskadade, men kolonnerne och till stor del de små bågarne ha i de öfriga blifvit förstörda. I de små bågarnas svicklor ha funnits fyrbladiga spetsiga och genombrutna rosor, af hvilka några äro i be-