Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/567

Den här sidan har korrekturlästs

213

ren nära östra ändan märkes ett rakbetäckt och i den norra två rakspetsiga väggskåp, som äro brädbeklädda. Tornet, vars vestra sidomur till hela sin höjd och ett dithörande röste qvarstår å midten af skeppets vestra gafvelmur, har, såsom lemningar af dess södra och norra sidomur visa, ofelbart med sitt sydöstra och nordöstra hörn hvilat på pelare, som uppgått från slutstenarna af södra och norra skiljebågen i skeppets takhvalf och varit med stora spetshågar förenade för att minska de öfriga sidomurarnas påtryckning. Alltså har tornet blott haft tvenne afdelningar öfver hvarandra. Tornets inre sträckning i söder och norr har utgjort ungefär 12.5, och förmodligen har dess vidd i motsatt riktning varit nära lika stor. En raksluten ingång i skeppets vestra gafvelmur vid södra ändan inleder till en trappa, hvilken i densamma sträckt sig från söder till norr och infört på skeppets nordvestra korshvalf, och vidare har en stege uppgått till ett bleklag. I nedra afdelningens vestra sidomur ses en liten ljusõppning, som ut- och invändigt är snedsmygig, men har utåt spetsbågig och inåt lågrakspetsig betäckning. I öfra afdelningen deröfver finnes en mycket stor glugg med spetsbågig betäckning och spår efter en tvådelning. Det röste, hvilket derpå höjer sig, framter två mindre gluggar jemte hvarandra och en sådan midt öfver desamma. Dessa gluggar äro till de yttre omfattningarna rätvinkliga och spetsbågiga och till de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Öfra afdelningens glugg är mycket bredare nedtill än upptill, men röstets gluggar äro deremot nära lika breda nere och uppe. Å öfra afdelningen förmärkas ât söder liksom åt norr lemningar efter en stor glugg, som tvifvelsutan liknat