220
och invändigt rätvinklig och rundbågig. Tornbågen har hålkälade och rundstafviga dynstenar och spetsbågig betäckning. I andra afdelningen märkes å varje sida en glugg, hvari en midtkolonn med attisk bas och tärningformigt kapitäl utan krans uppbär tvenne små rundbågar. Liksom i Follingbo stå kolonnerne och bågarne uti gluggarnas rätvinkliga ytterkanter, och de inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Tredje afdelningens hvarje sida har likaledes en glugg. hvari en smärt midtkolonn med inåtsvängd bas bägarlikt kapitäl och hålkälad krans uppbär tvenne små spetsbågar. De yttre omfattningarne äro tvåsprångiga och lågspetsiga med hålkälade vederlagskransar, men de inre rätvinkliga och rundbågiga. De nedra gluggarne äro nära 2.0 bredare, men något lägre än de öfra; ty de förras öppningar motsvara de sednares yttre omfattningar. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 53.9 samt i vester och öster 56.9 och i murtjocklek 5.5, har likadana socklar som skeppet. I koret stå två åttkantiga kolonner i vester och två runda i öster, hvilka alla vid sidomurarna och östra gafvelmuren motsvaras af tvåsprangiga pilastrar med rundstafvar i vinklarna och framtill. Kolonnerne samt pilastrarne uppbära höga skarpkantiga och spetsiga skiljebågar, och derpå sex spetsiga korshvalf med raka uppåtgående kappor. Emellan de vestra kolonnerna och skeppets utdragna och förhöjda gafvelmur samt korets sidomurar finnes ett rum, hvilket i söder och norr sträcker sig 53.9. men i vester och öster blott 10.0. Tre spetsiga tunnhvalf, som på vederlag i söder och
