Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/58

Den här sidan har korrekturlästs
46

under hela medeltiden haft ganska många, som utmärkt sig såsom stenhuggare och murmästare, visar sig ej allenast af de herrliga kyrkor, hvilka uppstått i Wisby, utan ännu mer af de öfver nittio, som finnas å landsbygden. Nu har denna ovanliga skicklighet så helt och hållet upphört, att de simpla milstenar, hvilka blifvit för några årtionden sedan uppsatta vid vägarna, måst hemtas från Öland, och att den myckna huggna kalkstenen, som åtgått till Wisby nya skolhus, kommit från samma ställe. Det är bedröfligt, att det herrliga Gotland visar, såvida vi förnummit, ringa skicklighet i slöjder och ännu mindre i konster. Häraf förklaras, hvarföre Bornholm jemförelsevis har vida större befolkning än Gotland. Orsaken till mindre företagsamhet å sistnänmda ö härrör ingalunda af bristande anlag hos befolkningen utan af högst missgynnande och ganska långvariga tidsförhållanden.

Under nästan hela medeltiden har Gotland varit grufligt hemsökt af oroligheter och måst tid efter annan underkasta sig olika välden. Denna ö har icke mindre blifvit plågad af höfvits- eller länsmän, som nästan enligt välbehag dragit musten af densamma. Gotland gjordes kort efter dess sista återförening med Sverige till ett ibland drottning Christinas underhållsländer, och det nödgades till följd deraf under flere årtionden erfara stora vedermödor. Denna ö har äfven derefter varit mer än Sveriges öfriga landskap styfmoderligt behandlad. Härtill kommer, att mindre beröring med Sveriges fastland haft ett ganska menligt inflytande. Ett helt annat förhållande har numera inträdt. Den tid torde ej vara aflägsen, då Gotland kan underhålla dubbelt större folkmängd än der nu förefinnes. Då