249
timmen ligger en täcksten med lemming af ett ringkors. Omfattningen och tinnarne bestå af huggen, men det öfriga af tuktad kalksten. Det måste i sanning beklagas, att denne märkvärdige port visar sig icke ha på mycket lång tid blifvit underhållen, hvadan densamme snart torde nedstörta.
Om prestgården ger Linné 1741 denna underrättelse. “Prestgården tyckes varit ett kloster af dess tjocka murar och hvalf, på hvilket hvalf i salen var ett fönster likt en åttkantig stjerna, utantill föga öfver ett quarter, men innantill ganska vidt, genom hvilket solen koxade in klockan 10”[1]. Hilfeling yttrar 1801 följande om denna ovanliga byggnad. “Presthuset var ett af de äldsta stenhusen på landet, kanske 5 à 600 år gammalt; hade tjocka kalkstensmurar, utvändigt i hörnen beklädde med brunaktig och slipad sten likaså dörr- och fönsterposter med sina fodringar. Sjelfva rummen voro hvälfda. Sällan mer än ett rum på bottnen; några trappsteg upp i det ena, några ned i det andra. I ett temligen stort, der man först inkommer, visade sig ett litet rundt fönster uppe i hvalfvet, dock nära sidan vesterut. Murningen kring detta presenterade en stjerna af 8 uddar. Denna lilla öppning midt i stjernan har vidpass en half alns diameter, fordom den enda, som gifvit dag i rummet. Man har sedermera tagit hål pa vestra muren, insatt tvenne större fönster, och anbragt stensäten på båda sidor i smygen; torde vara 150 år sedan det skedde, om ej längre; glasrutorna äro små, hafva nästan alla färger, hvilka dock bortskymmas af gammal fasttorkad smuts och dam”[2].