Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/604

Den här sidan har korrekturlästs

250

Skada, att Hilfeling, som gifvit en nöjaktig teckning på nyssberörda lilla rundfönster med sin stjernlika omfattning, ej lemnat någon grund- och uppritning på byggnaden eller närmare beskrifvit densammas förhållanden. Vi veta således icke om rummen haft tunn- eller korshvalf. Förmodligen ha de mindre rummen varit betäckta med tunn- de större med korshvalf, och några varit lägre, andra högre. Den skicklige fornforskaren har ej gissat illa i afseende på husets ålder, men deremot tyckas de två fönster, hvilka funnos å sidan uti det rum, som hade merberörda takfönster, varit ursprungliga, enär stenbänkar voro anbragta i smygarna; ty sådana sittplatser tillhöra byggnader, hvilka uppstått under medeltiden. Att små målade rutor voro infattade i dessa fönster, vittnar äfvenledes om en hög ålder. Det är bekant, att våra förfäder insatte takfönster å sina små knuthuggna boningshus, och vi ha för ungefär ett halft sekel tillbaka sett flere dylika, som röjt hög ålder. Men att ett dylikt belysningssätt användes på stenhus med takhvalf, är ett temligen okändt förhållande. Det måste således högligen beklagas, att ifrågavarande boningshus blifvit, innan sakkunnig man undersökt detsamma, af fåkunnighet förstördt.