Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/657

Den här sidan har korrekturlästs

Östergarn.

Knappast ½ mil i nordost från Gammalgarn ligger Östergarn. Helt nära Gotlands mest storartade bergås går vägen på en bördig slättmark. Denna bergås, hvilken med mycket höga och tvärbranta klippväggar har en betydlig utsträckning åt söder och en ännu större åt nordost, innehåller ofantliga massor af petrifikater, hvadan många klippstycken genom vittring nedstörtat och ganska vida och djupa grottor tillkommit. Mot midten af och helt nära under samma bergås ligger Östergarn, som består af ett fyrkantigt skepp med ett likadant men mindre kor. Kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 37.2 samt i vester och öster 39.4, har skråkantiga socklar. Å vestra och östra gafvelmuren synas tydliga spår efter hvalffötter. Äfven förmärkas lemmingar efter takhvalf i alla hörnen. Der måste således funnits en midtkolonn, hvilken uppburit fyra korshvalf. Betäckningen utgöres nu af ett tresidigt brädtak. Vid vestra gafvelmuren, som till stor del saknar socklar, har man ofelbart ärnat uppföra ett torn. Öfver vestra gafvelröstet står en takryttare, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.

En ingång på midten af vestra gafvelmuren har poster, som uppbära en tudorbåge. Enkla murhörn derutanför ha små hålkälade kransar och derpå en skarpkantig rundbåge. Å södra sidomuren mot vestra ändan är en ingång, hvars portal å hvarje sida har