Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/670

Den här sidan har korrekturlästs

316

som är mycket stor, består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

I portalens östra sida utgöres inre murhörnets nedra halfdel af en fin sandsten, hvilken, 5.9 hög, i vestra kanten prydes med en repstaf och en bladslinga samt å framsidan med nära halfupphöjda bilder. Inunder står en man, som har tonsur och med högra handen uppräcker en kalk, och deröfver står en man, hvilken har rundgloria och med högra handen och två uträckta fingrar välsignar kalken, begge blicka mot hvarandra. Vid båda sidor om den öfre mannens hufvud ses en liten rund oblat och å den vestra ett lam med fana men å den östra en dufva. Dessa symboliska bilder äro vända mot hvarandra. Den nedre mannen skall tvifvelsutan beteckna en andlig, som beder, och den öfre Christus, som bönhör honom. Kring kanten ses en inskrift, hvilken är mycket förvittrad. Denna inskrift, som utgöres af latinska bokstäfver, har enligt Spegels läsning 1685 följande lydelse.

Floruit in terris multo Nicholaus honore.
Finivit metam, cui regis gratia favit.
Preposito caro paradisum reseravit,
Quem multo Christus benedictus honore beavit,
Atque illi certo sua celica regna paravit;
 Celi namque memor vixit in orbe pius[1].

Langebek har 1755 på något olika sätt läst denna inskrift och sagt sig icke ha kunnat till följd af vittring läsa allt af densamma[2]. Då Spegel flere år varit superintendent på Gotland och på sin tid en berömd

  1. Spegel, Rudera Gothlandica, handskrift.
  2. Langebekiana, S. 155.