Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/676

Den här sidan har korrekturlästs

322

höjd, märkes å den sydvestra en vanskaplig man, å den sydöstra ett vanskapligt djur framskjuta såsom utkastare eller rännor. De två andra pilastrarne äro något afbrutna. Alla sidomurarne äro mycket inåtdragna. Röstena ha skråkantiga vattenlister, af hvilka några gått förlorade och blifvit ersatta med trästycken. Å hvarje sida finnas fem gluggar, af hvilka fyra stå parvis öfver hvarandra och en midt deröfver i hvarje röste. Alla gluggarne ha hålkälade dynstenar. De mellerste gluggarne uppskjuta med sina betäckningar i röstena. En kolonn uppbär i hvarje glugg tvenne små trebladiga spetsbågar, och hvarje svickla deröfver prydes med en tre- eller fyrbladig ros, som är genombruten. Kolonnerne äro smärta, kapitälerne bägarlika och knopprydda. Några kolonner äro ersatta med trästycken. Både bågarne och rosorna ha afkantade hörn. Yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. I de nedersta gluggarna åt söder har den ena rosen trenne runda, men den andra deremot fyra spetsiga blad. De mellersta gluggarne å samma sida framte ett likadant förhållande. I de nedersta gluggarna åt vester ha rosorna fyra spetsiga blad, och i de mellersta åt samma håll har den ena rosen runda, men den andra deremot treflikiga blad. Uti de nedersta gluggarna åt norr och öster förete rosorna tre runda blad, uti de mellersta fyra spetsiga, med undantag af en glugg åt öster, der rosen blott har tre runda blad. I röstenas gluggar ha alla rosorna fyra runda blad. Dessa små förändringar, hvilka äro egendomliga för medeltidens byggnadskonst, öka det helas harmoni och lifva det intresse, som man derför fattar; dock måste ett